Raljera

Han insåg att han ofta raljerat och himlat lite med ögonen över alla kaffetrender och fina ord på kaffetillredningar som finns på caféerna nu för tiden.
För honom var en svart kopp bryggkaffe det sättet han alltid druckit sitt kaffe på.

Men till hans förvåning hade han under de senaste månaderna börjat snegla på de där kaffeblandningarna som dyker upp ute på cafémenyerna.
Till och med här hemma när han som vanligt brygger sitt kaffe kunde han ibland, till hans stora förtret, känna ett sug efter att det skulle till något mer i kaffet.

Tankar om skummad mjölk, vispad grädde, kanel, kardemumma, små chokladflingor poppar upp i hans huvud och stökar till hans kaffestund.
Han försökte tränga bort de där tankarna genom att lägga på ett par extra mått med kaffe i filtret.
Starkt svart kaffe det är så jag vill ha det, försökte han intala sig själv medan bryggaren puttrade på.

Annonser

Naiv

Vilket gulligt litet Stockholms innerstadperspektiv denne personlige tränare har. Hela Sverige får bättre folkhälsa om vi stänger av alla rulltrappor, menar han. En sån fin omtanke, men kanske du skulle ta pendeltåget utanför tullarna Peter eller varför inte åka ut i Sverige och se hur få rulltrappor det egentligen finns härute.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva om denna i mitt tycket något naiva och okunniga artikel. Men jag inser att Peter nu fått sina minuter i rampljuset.

Dessutom inser jag återigen varför jag nästan helt upphört med att köpa eller läsa morgon- eller kvällstidningar.

45rpm

Många plockade troligen bort dem och använde en centrumpuck som standard. Om man nu inte ville stapla på en pinne och spela alla i en serie, då var du tvungen att leta reda på dessa igen och pilla tillbaka dem. Det är väl runt 65 år sedan vi såg dessa första gången, och det var minst 45 år sedan vi såg någon levererad vid nyköp. Du som uppnått en mogen ålder vet naturligtvis vad bilden visar.
Men tiden går fort och alla vet naturligtvis inte det. Det har gått ganska många år nu sedan den digitala eran tog över, både inom fotografin och lagring av de senaste musikhitsen.
Nu är det bara unga nördar och hipsters som utforskar den gamla analoga eran.

Nyligen såg jag en skämtbild på en person som trodde att kassettfacket i en äldre bilstereo var en ny uppfinning för trycka in smartphonen och ladda den på ett behändigt sätt under bilresan.

Jag har sett ungdomar som får en kassettbandspelare och ett kassettband och skall få det hela att fungera med musik i högtalaren, vilket givetvis inte går.

Vi äldre skrattar kanske och förstår inte hur dagens ungdomar tänker.
– Hur svårt kan det vara, tänker vi kanske.

Ja… kanske lika svårt som för oss äldre att spela gamla godingar över wifi-nätet till trådlösa högtalare utan ingångar för Phono eller RCA-kopplingar.
Kanske lika svårt som att parkoppla blåtandshörlurar med vår smartphone.
Kanske lika svårt som för oss äldre att klura ut hur det fungerar att se ett Play-program från vår dator eller smartphone över till TV’n bara med ett klick, o.s.v. Om vi nu ens vågat utforska vår nya sk smarta mobiltelefon mer än till att ringa eller sms:a.

Jag har nu kommit en bit på väg i strömmande media och kan se alla fördelar.
Men ibland ser jag tillbaka på det analoga i några korta flashbacks av nostalgisk skimmer. Tills jag ser det nyinköpta kassettbandet som trasslat in sig i hela bilstereon och är helt förstört eller hör den grova repan i den bästa låten på den dyra LP-skivan, eller den ”repfria” CD:n med sin lilla tråkiga förpackning.
Eller ser hur mitt rum fyllts av stereoprylar och stora hyllor av vinyl och kassetter eller CD-towers.

Nu kan jag leta upp och lyssna på alla av mina gamla godingar med ett klick med fingret. Lika lätt hittar jag ny musik och artister jag inte hade en aning.

Provrummet

Jag drog undan provrummets draperi och möttes av två kvinnors granskande blickar runt mitt skrev och bak. Jag är snart 63 år, men ännu inte gammal nog att få köpa och ha ett par bekväma jeans.
Snart 63 år gammal och där stod de och granskade min kropps mellanregioner, tydligen fanns det lite tyg som fortfarande satt lite löst just där. Den ena kvinnan dröp snabbt av in på lagret och kom ut med en storlek mindre.
Du måste tänka på att de töjer sig lite, sa hon, när jag kämpade i provrummet med att få på mig jeansen.

Se där, sa de unisont, när jag för andra gången steg ut från provrummet, den storleken satt ju perfekt på dig. De såg tydligen att jag var lite skeptisk, så de sa återigen unisont, de kommer att töja sig vet du.
Men snart kanske jag är gammal nog att få bära ett par bekväma jeans.

Straffet

Somliga straffar Gud direkt…” sa alltid min svärmor.

Jag hade tänkt skriva ett ”bitter gammal gubbe”-inlägg på Instagram om gapiga, snoriga, gråtande barn och deras föräldrar i den offentliga miljön och på caféer nu under sportlovet, kontra min lugna behagliga tillvaro och fikastund här vid köksbordet.

Jag hade laddat upp med GT, bananbakelse, svart kaffe och så en snabb bild för inlägget, innan fikastunden kan börja.

Sekunden senare då jag tar en bit av bakelsen stöter jag omkull muggen… kaffe över bordet, duken, stolsöverdraget, mattan, jeansen, strumpor, tröjan och bananbakelsen.
Så nu sitter jag här i t-shirt och kallingar.
Tvättmaskinen är igång, mattan i badkaret, duken i handfatet.
Dessutom tryckte jag in den kaffeindränkta bakelsen i munnen över diskbänken, utan kaffe till.

Så jag skall inte längre förfasas och stressas av tjuriga gråtande, högljudda barn i den offentliga miljön, eller varför ett sportlov skall spenderas i stadskärnan i affärer och på caféer och varför inte ute i ”friluftsliv” med sina barn.

Att som jag fika hemma i lugn och ro är sååå mycket stressigare. ”Somliga straffar Gud direkt…”

Frugan däremot stannade och fikade på ett café, lugnt och skönt tydligen, hon skickade en bild…

Skyltdockan

Han var på utställningen om Cristóbal Balenciaga ”Master of Couture” som designade exklusiva kläder för världens modeelit mellan 1930-60-talen.

Där gick han runt och försökte ta in det hela, men det svårt att få rätt känsla av utställningen. Särskilt då de exklusiva skapelserna presenterades bakom dåligt upplysta montrar.

Så sin vana trogen blev det fler bilder på detaljer i övriga utrymmen av Textilmuseet och givetvis några exponeringar på skyltdockor som han alltid fann fascinerade att fota. Så trots allt var han nöjd med besöket.